Mostar ligger vid floden Neretva i ett av landets varmaste områden. På sensommaren kan man vänta sig dagstemperaturer en bra bit över 40 grader. Här är varmt nog för odling av citrus och tobak.
Frukostkaffet.
Under Bosnienkriget i början av 1990-talet kom stadens bosnier och kroater i konflikt med varandra. De serber som bodde här drevs på flykt och staden var delad under två års tid. Kriget sargade staden och den berömda bron mellan stadens östra och västra sida raserades.
Vi bor på ett ställe väster om floden som identifierar sig själv som ett motell. Det ligger i ett område som ser ut att vara byggt på senare delen av nittonhundratalet med hus som byggts på efterhand som mer plats behövts. Att bygga ut uppåt är en vanlig lösning på utrymmerbrist i den här delen av världen.
En av de professionella hopparna.
En liten bit från motel Sinan Han ligger de arabiska kvarteren. Kvarteren klamrar sig fast på branterna på båda sidor om floden. Husen är en eller två våningar höga med tegeltak och gatorna är belagda med kullersten. Stadsplanen är oregelbunden. Närheten till floden gör växtligheten frodig.
Just runt Mostar är floden extra smal, vilket var anledningen till att man byggde en bro här. Den har i moderna mått mätt inte så spektakulärt spann, men lär vara den längsta valvbron när den byggdes. Enligt sägnen lämnade byggmästaren stan dagen innan stöttorna skulle tas bort för att inte riskera repressalier. De 21 metrarna från högsta punkten ner till floden har sedan länge lockat till simhopp. Invid ena brofästet har dykklubben sina lokaler och det är kutym att åskådarna sponsrar hopparna.
Mostars stari most.
Dagen spenderade vi strosandes runt i gamla delen av Mostar. Det blev en liten tur på stadens museum, som inte är mycket större än foajén på Malmö museum. På eftermiddagen kom det en regnskur som drev oss tillbaka till vårt boende. En stund senare öppnade himlen sig och åskan dundrade på alldeles i närheten. Strömmen hann försvinna en stund innan ovädret drog vidare.
Spår av kriget.
Eftermiddagen var sval och frisk. Vi vuxna tog en promenad i de moderna delarna av staden. Här kan man fortfarande se tydliga spår av kriget. En hel del hus är fortfarande inte vidgjorda sedan kriget, fastän de ligger i till synes fina kvarter. På fasader här och där ser man hur granatsplitter grävt hål i putsen och vissa hus har bara ganska provisoriska lagningar.
Södra brofästet.
På kvällen ville Astrid ner till bron igen. Kvällen var ljummen och stilla när hon ökade på sitt fotobibliotek. Mörkret hade fallit när det var dags för kvällsbön. Man kan se och höra fem minareter när man står på bron. Det var väldigt stämningsfullt och mystiskt när de vemodiga verserna rullade ut över hustaken. Från de olika platserna olika sång, men de flöt ihop till en vacker helhet. Känslan av orienten var väldigt påtaglig.