Blog
Postojna
En av Sloveniens största sevärdheter är grottorna vid Postojna. Man tar sig dit från Ljubljana på under en timme. Grottorna upptäcktes på tidiga 1800-talet och har varit öppna för turister nästan ända sedan dess.
Vi trotsade regn och 15 grader för att ta oss till stationen. Härifrån tar man regionbussen till Postojna och går den sista biten från busstationen till grottorna. När vi kom fram till biljettkön så var vi glada att vi förbetalt inträdet i Ljubljana. Kön var säkert 50 meter lång.
Grottbild.
Man får en inträdestid, och vårt besök i grottorna skulle börja klockan två. Vi hann ta en fika innan det var dags.
Sixten på rundvandring.
För att komma in till de mest sevärda delarna av grottan så tar man ett litet elektriskt tåg. Man sitter två och två i bredd i de öppna vagnarna och swishar fram i gott tempo, växelvis i gruvliknande gångar och stora salar. När man är fem kilometer in i grottan så stiger man av och får gå en guidad runda på knappt två kilometer. Grottan är imponerande stor med salar som är upp till 40 meter höga. Här är lagom mystiskt upplyst och breda stigar att gå på. En trevlig och välordnad attraktion.
Sen var det bara att knalla in till Postojna igen och hoppa på bussen tillbaks till stan. Astrid somnade på bussen både på vägen dit och tillbaka - det tar på krafterna att resa.
Ljubljana
Vi bor i en trevlig lägenhet centralt i Ljubljana. Utanför porten är det gågata som löper genom den gamla delen av staden. I en gränd mellan några av grannhusen börjar en stig som leder upp för en rejäl kulle till stadens borg. Stora delar av stadens centrum är bilfritt.
Gamla staden med borgen i bakgrunden.
Idag tänkte vi ta oss upp till borgen. Det gör man lättast från andra änden av gamla staden där det går en linbana från torget till en avsats under borgen. Efter en sväng till turistinformationen så steg vi in i den inglasade kabinen och lät oss bli hissade till toppen.
Linbana/bergbana.
Borgen är omgjord för att vara en kulturell samlingsplats för staden och ägs sedan början av 1900-talet av staden Ljubljana. Den är väldigt lättillgänglig med informativa utställningar och trevliga restauranger. Från borgmuren och tornet har man en fin utsikt över staden.
Utsikt från borgens torn.
Efter att vi ätit lunch på en av de två restaurangerna så inspekterade vi bygget innan vi tog oss ner till staden igen.
Lunch.
På den officiella turistkartan fanns det en lekplats utsatt. Några minuters promenad från linbanans station förde oss dit. Astrid och Sixten hade lekt runt en stund när en kvinna kom ut från byggnaden intill och frågade om vi ville ha något att dricka. Det visade sig att vi lekt loss på ett litet leklad, där de flesta besökarna var och lekte inomhus.
Vi knallade in och barnen fick roa sig här också i under en dryg timmes tid. Stället var mer som ett dagis än ett svenskt lekland, och det verkade som om man kunde få passat sina barn här av personalen.
Sen var det dags att gå hem till lägenheten via en mataffär - det blev pasta till kvällsmat hemma vid matbordet.
Lång resdag
Det är inte så värst långt mellan Slovakien och Slovenien. Vi valde att åka via Wien och upp bland Österrikes berg över gränsen till Slovenien för att slutligen hamna i Ljubljana. Här bland Alperna går resandet lite långsammare.
Vi lämnade vandrarhemmet strax innan åtta. Det är ett trivsamt ställe med en hel del unga backpackers. Frukosten käkade vi på perrongen innan tåget rullade in, och efter bara en timmes resa var vi i Österrikes huvudstad. Här hade vi tre timmar på oss att göra staden. Vi tyckte det var ett bra upplägg eftersom vi skulle åka sammanlagt nästan sju timmar totalt idag. Väskorna åkte in i ett förvaringsskåp innan vi tog tunnelbanan ner till katedralen Stephansdom.
Fika i Wien.
En fika i Wien hör väl till klassikerna, så vi letade upp ett fik som vi blivit tipsade om av turistinformationen på stationen. Här blev det kaffe med smarrig tårta, och vi piggnade till efter den relativt tidiga uppstigningen. Fikat blev inte vidare utdraget, och vi var snart tillbaka på stationen. Nu hade vi cirka 20 minuter på oss att hämta ut väskorna och hoppa på tåget.
Kånka på lillasyster på Stephansplatz.
Bagageförvaringen är helt automatiserad och man öppnar sitt skåp med en biljett som skrivs ut när man låser skåpet. Men det är ju inte alltid som det funkar - inget hände när vi försökte scanna vår biljett. Eftersom vi ju inte kunde lämna vårt bagage i Wien fick en av oss försöka hitta någon som kunde laga skrället. Den andra ringde servicenumret på automaten. Efter en kort stund så hade vi jagat upp två ordningsvakter som fick övertala maskinen att lämna tillbaka våra väskor.
Efter en liten språngmarsch till perrong nummer ett satt vi snart på tåget till Villach. Dit kommer man på drygt fyra timmar om man åker tåg. Här byter man tåg och åker söderut i drygt en timme till Ljubljana. Klockan var kväll när vi var framme.
En förbeställd taxi stod och väntade för att ta oss till vårt boende strax söder om centrum. Innan vi stupade i sängarna blev det pizza på en restaurang nere på gatan.
Snabbt stopp i Bratislava
Vårt huvudsakliga mål med resan var nog att ta sig ner till Solovenien - enligt många källor ett litet mysigt land med varierande natur och korta avstånd. För att korta av restiden från Prag till Slovenien så bestämde vi oss för att stanna till en dag i Slovakiens huvudstad, Bratislava.
Vi gav oss av från Prag tidigt på förmiddagen för att komma till fram till Bratislava tidigt nog för att kunna se lite av staden. Det blev lunch i restaurangvagnen så vi var mätta och glada när vi steg av tåget.
Stationen i Bratislava.
Stationen var ganska liten, något större än Lunds. Här var turistinformationen ett litet bord med två guider, vilka kunde förse oss med karta och vägbeskrivning till vandrarhemmet där vi bokat rum.
Bratislavas gamla kvarter.
Vi hade tydligen bokat det svenska rummet. Alla rum har ett land som tema, och i vårt finns bland annat ett foto av Helsingborgs hamn och OS-guldlaget i ishockey från Wien. Över sängarna har man målat två vikingar. Jodå, de får en verkligen att känna sig hemma.
Trafik på Donau.
Vi tog bussen två hållplatser ner till stan. Här möttes man av liknande stadskärna som i Prag, fast i mindre skala. Mysiga gränder och torg. En bit högre upp ligger en borg med utsikt över Donau och gamla staden. Här finns de ingredienser som behövs för att komma i riktig medeltida riddarstämning.
Kvällste på hostlet.
Efter en tur längs Donau tog vi bussen upp till vandrarhemmet igen. Det blev en kopp te innan vi kröp till kojs. Imorgon drar vi vidare till Ljubljana via Wien.
Heldag i Prag
Vi vaknade upp till en sval och frisk morgon i Tjeckiens huvudstad. Frukost åt vi i lägenhetes lilla kök, det blev yoghurt, müsli och kokta ägg. Ingen hotellfrukost, men å andra sidan kunde man behålla pyjamasen på.
Borgen och katedralen.
Dagens huvudmål var en av stadens största turistmagneter - slottet. Vi tog oss till den norra ingången först med spårvagn och sen vidare toll fots genom den kungliga trädgården. Inne på första borggården myllrade det med människor och guider. Murarna är idag flervåningshus med restauranger, museer och butiker på bottenplanen. Innanför murarna finns även en gotisk katedral som grundades på 1300-talet, men som inte blev färdigbygd förrän första halvan av 1900-talet.
Inne på borggården.
Vi tittade runt här fram till en bit in på förmiddagen. Kurrande magar drev oss ner till staden igen via de breda trapporna nedanför den södra ingången. Det blev lunch på en liten mysig krog och kort vila i lägenheten under de varmaste timmarna på eftermiddagen.
Turbåt på Moldau.
En båttur på Moldau var utlovad sedan igår. Ett av båtbolagen har sin hemmahamn under Karlsbron och vi fixade biljetter till dem efter en omgång glass. Här var det väloljat med trevliga båtar och personal i seglarkostymer. Förfriskningar och tilltugg fanns tillhands när vi stävade ut. Guiden, tillika kapten, berättade om broar, översvämningar, Stalin och mycket annat under den timmeslånga resan. Kvällsmat och kvällspromenad tilldrog sig i gamla staden. Imorgon sticker vi till Slovakien.
Tågluff på riktigt
Ja, nu börjar luffen på riktigt, från Berlin ska vi ta oss till Prag på våra interrailkort. Vi hade skaffat platsbiljetter till avgången kvart i elva vilket visade sig vara en mycket bra idé. För drygt tjugo kronor per person får man en plats i en traditionell sexpersonskupé.
Vi fick sova ut inatt efter allt traskande igår. Den korta natten med nattåget från Sverige hade också gjort sitt till, så vi slocknade på två sekunder igår. Vårt hotell har ett samarbete med puben på gatan, så där kan man äta frukost för en kupong som man betalar för på hotellet. Enkelt och funktionellt á la Tyskland.
Vi var i lagom tid på stationen. Hauptbahnhof är en stor modern station. Ingångsplan rymmer en galleria med butiker. Två våningar upp går S-tågen och två våningar ner kan man hoppa på fjärrtågen. Vårt tåg gick till Budapest via Dresden och Prag. Här trängdes vi med en hel del andra ryggsäckar på en ganska full perrong. Tåget rullade in tio minuter innan avgång och ganska snart så hade resenärerna hittat sina platser. Punktligheten var inte att klaga på när resan började med minutprecision.
Hauptbahnhof.
Vi delade kupé med två britter som också ska till Prag. Biljetterna stämplas av den myndiga konduktören, och vi hade tydligen fyllt i alla tjugo informationsfält på rätt sätt. Om du undrar om man kan åka på någon e-variant av biljetten så är svaret nej. Här är det klassisk stil som gäller.
Här reser man i kupé.
Vi hade bestämt oss för att äta lunch på tåget. Restauragvagnen låg fyra vagnar bort, och det fick klivas över och tryckas förbi en mängd resenärer i tjugoårsåldern. Minsta gemensamma nämnaren för dessa var, förutom åldern, ryggsäck och interrailkort. Om man är en riktig tågluffare vill man ju inte begränsa sig med platsbiljetter. Å andra sidan får man i så fall sitta på golvet i korridoren.
Restaurangvagn med servering - lyx.
Lunchmenyn var varierad. Man kunde få lite av varje - soppor, mackor eller varmrätter. Vi lät oss väl smata av gulasch och risotto medan solrosfälten passerade förbi utanför fönstret. Det var halvfullt i restaurangen och servitörerna tog väl hand om oss. Efter kaffet traskade vi tillbaka till vår kupé.
Landskapet hade nu ändrat karaktär och vi åkte längs Elbes dalgångar med brant sluttande bergssidor och vackra små byar och städer längs vägen. Här passerade vi gränsen till Tjeckien. Slätten bredde åter igen ut sig och vi anlände till ett nyregnat Prag en stund senare.
Mellanmål på stationen.
Innan vi tog oss till boendet så köpte vi lite yoghurt och kex till mellanmål - en trappa inne på stationen fick tjäna som matplats. Platsbiljetter vidare till Bratislava och Ljublijana samt biljett till Prags lokaltrafik fixades. Metron tog oss sen från centralstationen till vår del av staden. Via Airbnb har vi bokat en lägenhet mitt emellan gamla staden och stadens berömda borg, bara ett kvarter från Karlsbron. Det var en vacker stad som mötte oss när vi kom upp från underjorden och vi gick några hundra meter till lägenheten.
En av Prags broar.
På kvällen tog vi oss en promenad bland hundratals andra turister över Karlsbron. Det är inte svårt att förstå varför folk kommer tillbaks till den här staden. Det är verkligen vackert här, en stad som tagen från Kikis expressbud.
Vy över floden.
Berlin
När tåget körts av från färjan så blev sovvagnarna uppställda på den lilla bangården i Sassnitz. Det hade blivit varmt i vår kupé under färjetransporten, men efter en stunds vädrande och baddande av barnen så blev det drägligt igen. Familjen hann somna innan ett nytt lok drog oss vidare mot Berlin.
Klockan sex ropade konduktören ut Berlin HBF i tågets sprakiga högtalarsystem, och bara en kort stund senare började hjulen gnissla och tåget kränga mellan spår och växlar inne på stationsområdet.
Barnen vaknade snabbt och fick på sig kläderna i ett huj. Det var inga sura miner här inte. Det lösa packades ner i väskorna, och vid halvsjusnåret hoppade vi av tåget och snart stod vi utanför stationen.
Berlin Hauptbahnhof.
Det tar bara några minuter att gå till hotellet härifrån, så vi lämpade av väskorna där innan vi tog S-tåget ner till Alexanderplatz. Det var framför allt tv-tornet som hägrade, men vi hann med en frukost innan det öppnade.
TV-tornet.
Tornet är över trehundra meter högt, och på tvåhundra meters höjd finns ett utsiktsplan med restaurang och rymliga ytor att spatsera på. Utsikten är imponerande och härifrån ser man en bra bit förbi stadens gränser. Vi hängde här en bra stund innan vi tog hissen ner igen och S-tåget vidare för att se resterna av Berlinmuren.
Muren kräver ju ingen närmare presentation. Det är tragiskt att se hur man har delat upp en stad på det här sättet, mitt i staden står ett sorgligt bevis på hur tjurskalliga ledare kan förstöra för ett helt folk.
Berlinmuren.
Efter en rejäl skopa glass bar det av till Tiergarten, Berlins motsvarighet till New Yorks Central Park eller Malmös Pildammsparken om man så vill. Det hanns med en stunds lek på en av lekplatserna innan vi checkade in på hotellet.
Kvällsvarden intogs på en krog invid Checkpoint Charlie, och imorgon drar vi vidare till Prag.
Tågfärja
Det är något speciellt med de gamla perrongerna ovan jord på Malmö central. Det är lite mer traditionell tågresestämning här än på de nya underjordiska. Här går saker och ting lite långsammare, och man har gott om tid på sig att hitta sin plats på tåget innan hjulen börjar rulla. Vi kom i sann traditionell anda iväg en halvtimme efter utsatt tid - det var något strul med sista vagnen. När allt var klart med den så skjutsade de tyska konduktörerna på de sista resenärerna på tåget och resan kunde börja.
Påstigning i Malmö.
Vi åkte längs kontinentalbanan ovan jord och korsade Sallerupsvägen där vi nästan kunde se ända hem. Åkrarna bredde snart ut sig och efter bara en halvtimme i vår egen kupé så var vi i Trelleborg. Tåget baxades in i färjan till Tyskland.
Solnedgång.
Överfarten tog fyra timmar, och solen hinner gå ner till klockan tio när vi rullade av båten igen. Under natten ska vi sova medan vi tar oss ner till vårt första stopp; Berlin.
Egen säng på tåget.
Förberedelser
Nu är det bara några dagar kvar tills vi ska hoppa på nattåget till Berlin. Interrailpassen är fixade och vi har handlat hem en tidtabell för Europas tågtrafik under sommarmånaderna. Packningen kommer förhoppningsvis att vara extra lätt denna gång eftersom vi inte väntar oss någon direkt kyla att värja oss mot. Aktuell skoranson är också nerbantad till ett par per person vilket faktiskt gör mycket på packningens volym.