Jepps, ännu en tidig morgon med uppgång som inte stämmer med barnens morgonhumör. Halv sex ringde klockan och det var ganska mycket knorr från de yngre innan alla stod utanför ytterdörren. Malin hade packat dagsryggsäcken kvällen innan, så vi kom till mötesplatsen på hotellets parkering i tid.
Där hade ett gäng på runt tio personer redan samlats. Vi var som så ofta den enda småbarnsfamiljen, även om de övriga också var föräldrar men med vuxna barn. Hotellets ägare lastade upp oss på sin pickup och vi for ner till mynningen av den djupa och vindlande mangroveviken som ligger innanför stranden i Playa Grande. Detta område är en tillflyktsort för ett stort antal djur under torrperioden och är en starkt hotad biotop. Idag bildar den det största sammanhängande område av sin typ. Hotellägaren berättade att detta unika område var anledningen till att han valde att bosätta sig här för ett antal decennier sedan.
Sixten i goda händer.
Vår guide Jonathan hjälpte oss i kanoterna. Astrid fick åka med oss vuxna och Sixten åkte med i Jonathans kanot. Det kändes svalt i luften, men det var säkert ett par grader över tjugo när vi sakta gled inåt land. Vi fick se både krokodiler och en hel massa olika sorters fåglar. Naturligtvis var listan längst för Sixten som fick utpekat alla olika arter för sig av Jonathan. Efter en halvtimmes paddlande gick vi i land för att fortsätta upptäckandet till fots.
Ett par hundra meter från vattnet såg vi de första aporna. De var inte särskilt skygga, men inte heller nyfikna. De tittade lite förstrött på oss där vi stod och gapade under träden. Jonathan hade lite knep och läten för sig och fick snart igång djuren i ett högljutt hojtande. Både Sixten och Astrid var begeistrade av situationen.
Mangroveviken på väg mot havet.
Efter en stunds vandrande i skogen med förevisningar av djur- och växtliv var vi åter i kanoterna. Färden tillbaka mot havet gick bra och båda barnen fann sig väl i båtlivet.
Sixten i vattentaxi.
Väl i land var planen att vi skulle ta oss till stranden och byn Tamarindo strax söder om vår hemmastrand. Hit får man ta sig med vattentaxi och en sjöresa på fem minuter. Barnens energi var vid det här laget begränsad och det krävdes en del lock och pock för att få dem med den sista gångmarschen till ett matställe vid strandkanten.
"Vi va arga på varandra för att vi var trötta vi va jätte hungriga"
Sixten
Efter provianteringen blev allas humör bättre, och så gjorde vi Tamarindo i klassisk turiststil. Detta samhälle är ett par gånger större än Playa Grande och rymmer ett stort antal turistkrafsbutiker. Båda barnen fick köpa souvenirer, och innan vi for hem i en taxi blev det lunch.
Astrid med mat i kroppen.
Fastän det bara var cirka tre kilometer till vårt hotell tog det mer än en halvtimme i taxi. Man får tydligen köra en bra bit inåt landet och sedan ut igen för att komma hem.
Så blev det några dopp i poolen och mat innan vi gick till lägenheten. Sixten och Malin bokade in sig på surfskolan inför imorgon - man måste ju passa på när man är på en av världens bästa surfstränder.