Så var det dags att lämna Guatemala. Astrid tog ett sista dopp i sjön och tog farväl av några av gästerna på hotellet, bland annat en tjej från Malmö som också bodde här.
Taxin mot gränsen kom strax efter utsatt tid och det var lite mer än en timmes resa till gränsen. Barnen höll hyfsat sams och det gissades gåtor och sånger för att få tiden att gå. Stämplandet vid gränsen gick fort och vi möttes på andra sidan av samme man som guidade Sixten och Malin på kanotsafarin i Cahal Pech för drygt en vecka sedan.
Eftersom det var lunchdags stannade vi till i San Ignacio och åt kyckling, ris och bönor - typisk Belizeansk mat. Resten av resan sov Astrid och Sixten vilade.
Om vi skulle se Belize City var det nu eller aldrig. Vi frågade om vägen ner till centrum och gav oss iväg. Det har stått en hel del tråkigt om staden i guideböckerna, men vi beslöt oss för att bilda oss en egen uppfattning. När vi gått halva vägen kom vi förbi Belize Tourism Village. De höll precis på att stänga, men vi hann se metalldetektorer och beväpnade vakter. Här inne kan kryssningsturisterna vandra runt i ett inhägnat shoppingområde utan att vara rädda för att bli rånade. Det är första stället på resan vi sett metalldetektorer utanför en flygplats.
Representativt hus i Belize city - något för den händige.
Nere i centrum var det nergånget och helt tomt på turister. Vi letade efter ett café eller liknande, men fick leta långt in i en galleria innan vi fann ett ställe vi kunde sitta ner på. Vi hittade inga restauranger mer än av typen "hål i väggen", så vi drog oss ganska snart tillbaks till hotellet. Det blev lite kakor på det lilla kaféet som ligger granne med vårt hotell och passande nog heter Le petit café. Malin är beredd att ge staden ett bottenbetyg av besökta städer på resan.