Så var det snart dags att lämna Caye Caulker. Vi har lyckats komma ner i varv här på de sandiga gatorna och bland de vajande palmerna. Efter tio dagar börjar man förstå hur saker och ting hänger ihop på ön. Att det mest är kineser som driver livsmedelsbutiker. Att elen kommer från dieselaggregat från öns västsida. Att det alltid blåser från havet. Att om någon kommer fram för att prata med en på gatan är det oftast av välmening.
Strandpromenaden.
Familjen tillbringade förmiddagen vid poolen. Brisen från havet var väldigt svag idag och inåt land har det börjat byggas upp lite moln. Enligt väderleksrapporterna kommer det snart lite regn. Vi tog det väldigt långsamt mitt på dagen, och efter lunchen satt vi nere vid strandkanten. Astrid badade, Sixten försökte ta sig in i en kokosnöt, Malin samlade snäckor och Andreas såg på.
Pelikan vid vattenbrynet.
På kvällen blev äntligen Sixtens nattsnorkling av, efter två inställda turer. Malin och Sigge åkte ut i båt till revet för att se vad som finns under ytan på natten. De hade varit på samma ställe och snorklat några dagar tidigare, så nu kunde de se vad mörkret lockade fram.
För Sixten var det ett par nya bekantskaper som stiftades. Här fanns langustrar och humrar som vandrade runt. En ny sorts rocka, yellow stingray. Drakfiskar och en ordentlig bläckfisk. Och, festligast av dem alla, ett par ballongfiskar.
När vi kröp till kojs var nästan allt packat inför flyget; imorgon bär det av till Nordamerika.