Det är ett lotteri med barn och skidåknng. De måste både vilja och orka ta sig an utmaningen, och Astrids vilja var inte riktigt där igårkväll. En stund efter att hon somnat grät hon i sömnen "jag vill inte åka skidor". Vi var måttligt hoppfulla inför idag.
Astrid.
I morse frågade Carolina om Astrid och hon skulle åka tillsammans. Det blev ett försiktigt ja, och vi passade på att smida medan järnet var varmt. Efter en del bökande med skidprylar och kläder kom vi iväg till backen. Embla, Noa och Sixten skulle gå i skidskola, så de stack snart iväg med sina lärare. Carolina tog sig an Astrid i den flackaste backen. De for snart upp i sittliften och vi andra vuxna gav oss själva ut i backarna.
Carolina och Astrid i pisten.
Carolina och Astrid gjorde stora framsteg och Astrid tyckte det var kul att stå på skidor. De åkte fram til mitten av eftermiddagen då Astrids ork tog slut. De andra barnens skidskola slutade klockan tre, och de var trötta och nöjda efter en hel dags åkning. Sixten har inte åkt särskilt mycket skidor innan, så han lärde sig jättemycket. Han var dock inte redo att ge upp efter "bara" sex timmars skidskola, utan han övertalade Petter och Malin att åka några extra gånger innan han också kastade in handduken. Halv fem var alla tillbaks i lägenheten.