Vår lägenhet ligger några hundra meter från hotellbyggnaden. När vi vaknat i vårt svala rum gick vi ner för att äta frukost. Det var redan varmt, en bra bit över 30 grader, men vi hade det behagligt under en takfläkt i restaurangen.
Astrid suktar efter glass i värmen, och det är svårt att neka henne det. Vi andra körde på med pannkakor och den lokala ris- och bönröran som är mättande och god. Vi hade tankar på att boka in lite utflykter och dryftade det under måltiden.
Sen var det poolen som gällde under dagen, med undantag av någon avstickare till lägenheten eller mataffären. Playa Grande är en liten håla utan särskilt mycket mer än ett par hotell. Stranden är lång och bred men helt fri från solstolar, försäljare och parasoller. Det surfas under högvatten och badas vid lågvatten.
Till kvällen hade vi bokat utflykt till sköldpaddssafari. Tiden var satt till klockan sex, och vi var i tid på mötesplatsen vid sköldpaddsstatyn utanför parkväktarnas kontor. Det var bara vi och två amerikaner som var där. Efter en tids väntan på guiden började vi tappa modet. Eftersom vi var nära hotellreceptionen gick vi bort för att dubbelkolla tiden, men de hade ingen annan tid än den vi fått.
Klockan sju fick vi ge upp och begav oss hemåt igen. Barnen blev satta framför en film och vi vuxna slängde oss besvikna på sängen. Efter en stund knackade det på dörren. Det var en av hotellets managers som bad om ursäkt för det inträffade, men sa att folk hade börjat samlas för sköldpaddsturen. Om vi fortfarande var intresserade av att hänga på så borde vi ansluta så fort som möjligt.
Vi tog beslut på stående fot och klädde på barnen igen. Det tog oss mindre än fem minuter att göra oss färdiga, och vi gjorde snart gruppen sällskap. Nu var vi nog drygt fyrtio personer och ett par guider. Det blev information i aulan på spanska och engelska om sköldpaddorna och om själva turen. Efter det var det bara att vänta. Det är inte alla kvällar som man får se djuren och förra året var det bara 33 unika individer som valt att lägga ägg. De kommer förvisso tillbaka ett par gånger under säsongen men deras besök täcker inte upp kalendern helt.
Hela familjen satt och slumrade på bänkarna utanför kontoret. En efter en av besökarna gav upp och stack hem. Klockan tickade på och snart sov hela familjen Åberg. Det var en lugn och tyst kväll i Playa Grande så när som på cikadorna när parkvakterna plötsligt skrek ut "Tortugas". Alla besökarna kom på fötter och nu skulle parkavgiften betalas. Vi stuvades in i bilarna och drog iväg till den södra delen av stranden.
Från de parkerade bilarna gick vi på gåsrad genom strandskogen och ut på stranden. Det var några få hundra meter till fyndplatsen och vi var en tyst och spänd grupp. Det var mörkt och bara parkvakterna hade belysning med sig. Det var bara röda ficklampor som gällde när vi blev visade det stora djuret. Både Astrid och Sixten var fullt vakna och studerade fascinerat vad som hände. Hon var i full gång med att gräva ett hål med bakfötterna och verkade helt oberörd av att vi stod runt om och tittade på. Efter en stunds grävande backade hon ner mot hålet och lade sina ägg. Det var biologer på plats kom kollade märkningar och räknade ägg. Man såg till att äggen fick ett bra lager sand och lade ner någon slags markör så att man kunde hitta platsen igen. Sextio dagar senare ska levande sköldpaddsungar titta upp genom sanden. Det var en mäktig upplevelse av att vara så nära det enorma vattendjuret. De blir upp till en och en halv meter långa och väger ofta mer än femhundra kilo när äggen läggs.
Klockan ett på natten var vi tillbaks, och alla somnade väldigt fort.