Så vaknade vi upp i en liten stuga i de Nicaraguanska bergen. Solen var uppe sedan någon timme och klockan var redan halv nio. Astrid hade ägnat en del av natten åt att klia myggbett, därav sovmorgonen.
När det gäller matställen så finns det inte så stort utbud - man äter helt enkelt på hotellet. Menyn är till stor del uppbygd utifrån vad man odlar och föder upp på ägorna och det mesta av framställningen är gjort med natur och kretslopp i åtanke. Även en del av energin till uppvärmning och matlagning produceras lokalt i form av biogas från kaffehantering och uppfödning samt sol- och vattenenergi.
Ett kapell som byggts av de tyska nybyggarna som anlade gården i slutet av 1800-talet i Selva Negra, eller Schwarzwald som de själva skulle ha sagt.
Efter frukost gav vi oss ut på en liten skogsrunda. Astrid var inte så pigg på att gå själv, men Sixten pinnade på. Rundan var tydligt utstakad och man hade lagt in trappsteg i backarna. Rundan tog tre kvarts timme, och när vi var tillbaks på hotellet tog vi en fika för att orka med den guidade rundturen på ägorna.
Sixten plockar kaffebönor.
Hela Selva Negra är 1500 hektar stort, så vi blev runtskjutsade med minibuss. Vi fick se hanteringen av kaffebönor från plockning till skalning och vidare transport till torkning. Vi fick även se hönsgården, växthusen med rotfrukter och grönsaker och citruslunden. Astrid höll ut nästan hela rundan men somnade strax innan vi rullade in till hotellet igen.